Debattsidorna: Den där POC-föreningen

Det var en del stök om en förening för ’rasifierade’ under förra terminen. Det har handlat om en konflikt mellan föreningen, uppbackad av diverse andra föreningar och kåren, mot skolledningen, som inte uppskattat föreningens policy om separatism – det vill säga att inga ’vita’ eller ’icke-rasifierade’ ska vara tillåtna. Ifall man accepterar en sådan policy, resonerar skolledningen, hur ska man då hindra att en förening för t.ex. bara vita bildas?

Jag anser dock att problemen är fler och går djupare än så. Hur kan man alls ens börja med att dela in folk i ’rasifierade’ och ’icke-rasifierade’? Hur kan man se alla icke-vita som en homogen grupp kumbaya-allierade minoriteter när osämja gärna uppstår till och med mellan till synes lika grupper som ’Iran-kurder’ och ’PKK-kurder’? Hur ska man kunna se igenom det komplicerade nätverket identiteter och nationaliteter som finns, för att möjliggöra klassificering av folk som absolut vita på vit-svartskalan? Är det skallmätning som gäller? Hur många droppar europeiskt blod får man ha?

Mest oroande är att alla från kåren till SSU-föreningen verkar ha gett upp idén om en gemensam kamp för våra gemensamma intressen, och gått över till kollektiv onani över mer och mer partikulära och godtyckliga gruppindelningar. Är det så mycket coolare att ha en unik titel, en identitetsmarkör, än att faktiskt se hur vi ska bygga en gemenskap och ‘kamp’ som överskrider etnicitet? Vad är poängen?

Det hör till saken att NLGBTQ fanns i ett par år utan krångel, konflikt, eller behov av att slänga upp en ’Inga Str8s Tillåtna’-skylt. Det har även funnits flera separatism-fria diasporaföreningar på skolan. Vi vet alltså att det går. Så varför ska man prompt bygga en förening på just separatism? Otydlig, krånglig, krystad separatism?

En välmenande white-passing halvlatin@